Kollade  just på väntetiderna i landstingen. 

Om jag nu har ett nytt diskbråck i nacken, som "cykelslangsröntgen" kommer tala om, så kommer jag få vänta kan jag tala om!!!

Mer än 13 veckors väntetid i Linköping.

Får väl söka mej till Jönköping som bara har 3-5 veckor.

Men jag hoppas så klart på att det inte är diskbråck igen

Men då kan man ju fråga sej varför jag har så ont.

Ja ja, det löser sej. 

Antar jag.

Jo då. Nu får jag skörda frukten av veckans bravader. 

Med besked.

Jag hade ju inte ont överallt förut. 

För det har jag nu.

Varför gör jag så här jämnt?

Himla bra fråga.

Har inget svar på den än.

Snart kanske. 

Men tänker återigen på min vän som ligger på sjukhuset och får göra om sin operation igen, en vecka efter första. 

Mina tankar går till dej min vän!

...över hur förbannat korkad jag är ibland.   

Jag har som jag sagt, väldigt ont nu och har svårt att får ordning på mediciner och hur mycket jag ska göra.

Idag har varit en hemsk dag när det gäller min smärta, och vad gör jag då?

Jo, när jag nu ändå har så förbannat ont så gick jag en rask promenad med hundarna.  

När jag sen ändå var igång så cyklade jag till förskolan i bitande motvind och uppförsbacke.   (Det var ju medvind och nerför på vägen hem då iofs)  

Och varför inte klyva lite ved också? Jo, jag kör på det!  

Men hur korkad får man vara? Jag bara undrar? 

Jag får ursäkta mej med att jag är väldigt frustrerad över att jag inte kan göra så mycket, men ingen pressar mej överhuvudtaget ju.  

En rejäl utskällning fick jag när maken kom hem efter fem timmar övertid.   

Ja ja, en massa, massa tabletter, på gränsen till överdos (nästan), så är jag nästan människa igen. Men undrar i mitt stilla sinne hur jag kunde vara så korkad, igen!

Jo då, jag har gjort denna blunder förut så klart. Psss, varför inte.   

Ska väl tillägga för sådana som läser denna blogg för att ha något att hålla emot mej senare; Nej, jag är inte hög. Jag tar mina mediciner med största försiktighet. Bara så du/ni vet. 

Ha en fin natt och en solig fredag!  

Ja det är bra att ha när mamman som är täppt i näsan inte känner att barnet bajsar precis innan han somnar.   Nu bytte vi blöja på honom, sovandes, och lyckades lägga honom i sägen utan att han vaknade en enda gång!!   Det tycker jag var ganska bra gjort.. Men tänk om han sovit i flera timmar med det där. Hugaligen, tur att jag ändå kände lukten. 

Ja, jag är så trött så jag tror jag skulle kunna somna stående.   Felet är ju att jag samtidigt inte kan sova ordentligt. Jag har för ont. Jag försöker desperat få ordning på mina mediciner, men den här gången verkar det ta ett tag.  

Jag har ju skrivit förut att jag ofta får lite panik emellanåt om det börjar gro igen här hemma. När jag har så här ont får jag faktiskt ganska mycket gjort, tro det eller ej.

Igår bakade jag ju formfranskor igen, familjen bara älskar dom.   Och jag lagade maten igår och idag också. (jag brukar alltså inte göra det  )

Idag började jag röja bland en massa skit, sånt där ni vet, som bara ligger och inte används. Som gör mej tokig!  

Sen tog jag med mej  dottern och hundar och cyklade till förskolan idag för att hämta Lillen. Det gjorde så otroligt ont och jag blev helt slut, men guuuud vad skönt det var ändå efteråt.    

Jag har ju blivit ganska mycket sittande nu, när jag mår så här dåligt. Eller liggande rättare sagt. Men jag försöker ta dagen som den kommer och inte sätta så mycket press på mej själv. För det är jag själv som pressar på om att göra det och det. Ingen annan. Så då är det ju bara jag som kan sluta med det.

Ha en fin kväll.

Alltså, ibland blir jag lite förvånad över hur människor fungerar. En del är så otroligt empatiska och bryr sej om andra på ett sätt som gör mej så glad!

En del andra gör precis tvärtom. Suger ur all positiv energi ur folk, så det enda som finns kvar är en urvriden disktrasa av själen. Sådana människor tycker jag nästan synd om. Nästan. För tänk vad dom missar mycket! 

Att ge någon en kram vid rätt tillfälle kan ge den personen kraft att gå vidare. Att ge någon en komplimang från hjärtat, kan göra så att den personen går hem med glada steg. Att bara le när man går i affären sprider glädje, för det har jag provat. Alla andra kan inte låta bli att le tillbaka, jag lovar! Testa en gång får du se. Sprider man glädje och positiv energi omkring sej får man så otroligt mycket tillbaka. 

När jag mår riktigt dåligt, som jag gör nu, är det så skönt att bara få göra någon annan glad, göra en liten grej bara, så att någon blir glad. 

Så. Jag fattar. Gör någon glad. Så blir vi alla lite gladare.       

Kram till alla idag, precis alla.   

Den där magnetkameran är nu officiellt övermannad. Igen. Jo, jag dog alltså inte den här gången heller. Men ändå. Det känns lite som att bli inkörd i en cykelslang. Jag måste hålla in armbågarna ordentligt, för annars känner jag hur trångt det är. Handduken framför ögonen ligger tight mot ansiktet. Ser inget. Nyheterna börjar. I dom där pappersinklädda hörlurarna/hörselkåpor. De har nog P4 på eller något. Nej, hör inte hela nyheterna för kameran överröstar allt. Den surrar. Den bankar som en hammare mot en sten. Den surrar igen, fast högre. Nu är det visst väderprognos. Den skär igenom märg och ben. Både bildligt och rent sakligt. När det slutar låta är det dags att köras ut ur cykelslangen igen. Håll in armarna. Klart. Phu!

Så, nu fick jag den upplevelsen ur systemet.  

När man lider av svår klustrofobi är det väldigt svårt att bli röntgad i magnetkameran. Nog för att Motalas är tio ggr bättre än Linköpings, men det gör det ju inte lättare tyvärr.   

Man åker in på en  bår i ett litet trångt rör som känns ungefär som en cykelslang. Där kommer det en röst i fjärran som frågar om allt är ok. Självklart är det ok säger jag. Fast det inte är det så klart.  

För om jag säger att det inte är okej tar det ännu längre tid.  

När jag röntgades i Linköping sist grät jag som ett spädbarn till slut, eftersom det tog så himla lång tid.   

Idag ska jag bara röntga halsryggen tror jag, så då ska det inte ta så lång tid. Förra ggn var det ju hela ryggen, därav den långa tidsåtgången.

Jag har en handduk över ögonen så jag inte lockas att titta, för då får jag total panik!!   

Hm.

Är det inte lite sorgligt att jag blivit röntgad så många gånger att jag gör saker av vana? 

Men, som jag brukar säga, tur att det finns iallafall.  

En av de första frostnätterna inatt då, sååå vackert! Snart är vintern här med det vackra som kommer då. Mina leder mår inte bra då men jag älskar naturen på vintern.  

Lillen ska jag lämna lite senare idag, för maken måste hämta i och med att jag är på sjukhuset.

Ha en fin måndag.