Ja den överskriften tyckte jag var fyndig. Hehehe. Annars säger man ju fruntimmer och höns.   

Nja, sitter och tittar på Jakten på den försvunna skatten från 1981, det känns häftigt att man såg den när den var ny, och faktiskt var över tio då. Ja, den kom ju inte hit förrän senare, jag var väl typ tolv eller så. Det gjordes bra filmer förr tycker jag. 

Sen tog jag kort på mina höns härom dagen. Jag gillar mina fåglar och tycker det är så rofyllt att titta på dem. De är så vackra tycker jag. 

   Det ser ut som om någon pinkar i vattentråget, men det är bara jag som fyller på vatten samtidigt som jag tar kort.

Man har väl simultankapacitetsförmåga.....   

Annars har den här dagen varit ganska tuff. Av många orsaker. De flesta vill jag inte dela med mej av här, jag vill inte att bloggen blir för tung.

Sen är det ju annat som jag helt enkelt inte kan dela med mej av, fast det skulle egentligen vara skönt att göra det. Förlåt att jag är lite kryptisk, men tyvärr, det är ett ganska svårt läge. Jobbigt.

Sedan har helgen varit tung på grund av det jag skrev om i förra inlägget. Ont. Inte rätt medicin. Suck och stön. 

Ny dag imorgon!  

Ja ibland är det bättre att bara skratta åt skiten.   

Jag äter alltså en smärtstillande tablett som är väldigt stark. Som alla sådana är de beroendeframkallande. Ganska rejält kan jag tala om.   

Men jag är så klart glad över att de finns.

Men nu är jag utan hela helgen!! Min husläkare, som jag gillar väldigt mycket, för han är så bra och noggrann annars, fast kanske lite yrslig....

Det har han varit den här gången kan jag tala om! Han skrev fel på mitt recept, så jag skulle ha fått ut dubbelt så starka och dubbelt så många per dag som jag var ordinerad. En dödlig dos alltså....  

Apotekaren vägrade att ge mej detta, så klart.  

Hon får heller inte ändra i receptet som är skrivet. Och alla narkotiska preparat skrivs bara ut för en gång, så det fanns ju inget gammal heller. 

Och så var det ju lördag. Vilken VC läkare får man tag på då tror ni?

Nej, jag får ringa jourläkarcentralen sörru. Ja!   

Klart jag vill att en läkare som ska ta hand om akut sjuka på helgen, ska lägga ner en halvtimma på att läsa min telefonkatalogs journal och sedan skriva ut en liten förpackning som räcker till nästa vecka.  

Nä du, jag har alldeles för dåligt självförtroende för att låta någon göra det.   

Vad gör jag nu då?

Jo, skrapar ihop det jag har hemma av diverse tabletter, gamla som nya(re). Med olika tvivelaktigt innehåll. 

Bara det dämpar min smärta så jag kan stå ut med mej själv så.

Inte har man så höga krav längre inte. 

Skrämmande egentligen.   

Men men,det kommer nog gå bra!! Typ.

Skickar en tanke igen till min vän som ligger på sjukhuset, med opererad rygg. 

Krya på dej min kära vän!! Kram!!

Ja det har jag visst skrivit förut. Men som vanligt. Jag är trött.  

Men så är det ju i ibland. Det tar ut sin rätt när man inte får den sömn man behöver. 

Lillen är på riktigt bushumör idag kan jag tala om. Det går så otroligt fort nu. Han blir ju snart två och han lär sej nya saker varje dag! Ibland hinner jag inte med.  

Igår var vi och hämtade ved hos mina föräldrar. Pappa fixade så vi kunde hämta lite som går att elda med direkt, vi hade inte så det räcker hela vintern, men nu så! Vi har ju direktverkande el, men vår kamin är underbar!!

Nu är det dags för mellanmål, Lillen är hungrig! Vi ses!  

Jag har så himla ont!

Förlåt alltså, men nu vet jag inte riktigt...

Nog för att jag har förstått att något är fel, men det här är hemskt! 

Sen vet jag inte riktigt hur jag ska göra här.

För en väninna sa ju till mej att hon var så trött på att höra ordet smärta och ont.

Tänk om alla är trötta på att höra ordet?

Tänk om alla kunde förstå hur trött JAG är på ordet.

Eller hur trött jag faktiskt är på att ha ont. 

Jag gråter en skvätt i min ensamhet på här mitt i natten, när jag borde sova.

Vissa dagar är jobbigare än andra.'Nu har jag en väldigt jobbig period.

Om jag inte hade så mycket underbart i mitt liv hade jag inte funnits idag.

Tack gode Gud för familj, vänner och smärtstillande medicin. 

Ja, det gick till slut. Ja? Skalandet av pumpan alltså. För det var sannerligen inte det lättaste!! Trodde jag skulle bli galen innan det blev klart, men nu står det i grytan på spisen och drar till imorgon.   Då ska det bara kokas i tio minuter, sen är det klart för glasburkar!! Yes!! Det ska bli så gott!! Får nog göra hjortsadeln jag har i frysen i helgen. Mmmm.

Stekte kolbullar på dinkelmjöl till mej och barnen, maken jobbade kväll så han skulle inget ha. Jag tror Lillen smaskade i sej tre stycken!! Det är ganska mättande med dinkel i kan jag tala om, så det var nog gott tror jag.    Men det är så härligt när barnen gillar det man lagar. Inte kinkar med maten. Såååå skönt!!  

Klassas detta som det tror ni?   

   Denna hund sen då!! Han är baske mej med på nästan alla bilder jag tar, med sin boll. Nu har han kommit på att han kan leka med sej själv genom att lägga bollen på studsmattan och sedan studsa den underifrån så den rullar av. Klok som en pudel? Hmmm.

Ja, när jag har jättemånga besökare på min blogg får jag inte en endaste kommentar! Det tycker jag är lite häftigt.   

Visst skriver jag min blogg för min skull. Det är min ventil. För mej är det väldigt tufft ibland att leva det liv jag lever. Då är det skönt att dela med sej av skiten. Förstår ni? Jag menar så klart inget illa, jag bara ventilerar lite. Jag får så otroligt mycket av så många här på min blogg och jag har ju fått en och annan vän här igenom också.   Det kan ju inte bli bättre!!

Men det är iallafall roligt att få kommentarer. Fast ibland kan jag förstå att det jag skriver om är svårt att kommentera... Hehehe.   

Satt och gick igenom vad jag gjort idag. Jag kan säga så här, det märks att jag har väldigt ont nu, för jag får så otroligt mycket gjort då!!   Jag är lite tvärtom så där. Men jag brukar köra på när jag har riktigt ont, eftersom jag då förhoppningsvis inte får så mycket ondare då. Typ.  

När jag mår riktigt bra brukar jag inte få ett skit gjort. Då brukar jag försöka att bara njuta.   Bara synd att det blir så sällan nu för tiden. Men då kan det ju bara bli bättre, eller hur?

Jag har iallafall gjort min hemmagjorda glass idag också. Jag försöker förbereda inför Lillens födelsedag. Skönt att inte ha allt precis inpå.

Fast sedan kom jag att tänka på, det kommer ju sällan speciellt många. Ja ja, de som kommer får äta desto mera då!!

Mina formfranskor blev så bra!! Himla bra recept jag fick tag på. Leilas från tv4, på recept.nu. En himla bra sida.

Imorgon ska jag sylta in pumpa. Gott gott till kött och potatis!

Varit och tittat på en vän som red lektion ikväll. Både roligt och väldigt sorgligt. Saknar det så.   

Nä, nu blir det lite tv och sedan något som liknar sömn. Ska tänka lite extra på en väninna som opererats idag och ligger på US i ryggläge i några dygn. Kramar till dej! 

Gårdagen var lite frän på sätt och vis. 

Jag satte dottern i arbete. Hon är inte så lätt att få till det, nu för tiden. Tretton år och växer så det knakar, trött jämnt och lite lat. Men jag fick henne att klippa gräsmattan!!   Visst fick jag hota lite.   Jag sa att om inte hon gör det så gör jag det och det räckte faktiskt. Hon vet så väl hur ont jag har och vill inte att det blir värre. Om det sedan beror på att hon vet att mitt humör blir sämre ju mer ont jag har, eller om det var verkligen av hänsyn till mej, det vet jag inte! 

 Huvudsaken är att det blev gjort!! Maken som brukar göra det jobbet har jobbat över jättemycket på sista tiden, så det har växt ganska mycket. Skönt att det blev gjort, för sådant kan stressa ihjäl mej. Jag kan inte se på högt gräs, skräp på golvet, rörigt i köket och sådant. 

Ännu värre är ju saker som jag vet att jag inte kan göra själv. Som gräset. Tänk så korkad man är som stressar upp sej över sådan va?   

Idag har jag hunnit sätta en formfranske deg hittills. Diskade upp lite och plockade ur diskmaskinen. Idag har jag så himla ont att det liksom kvittar.  Sorgligt men sant.

Hörde av en vän igår att ordet smärta var ett jobbigt ord. Inte för att hon har ont utan för att hennes fd väninna sa det så ofta. Hon retade sej alltså på att jag sa att jag har ont och led av min smärta. Undrar vad jag ska göra åt det? Jag får helt enkelt sluta säga hur jag mår. (?)

Jag tycker sådant där är så svårt. Hon menade ju inget illa, hon är bara så trött på denna människa. Jättesvårt för mej att inte säga ordet smärta och ont, eftersom det är hela min tillvaro. Den består av smärta. Ja ja. Det är ju värdsligt.   

Nu blir det att göra iordning formarna till mitt bröd och sätta dom på jäsning igen. Hörs väl igen!