Alltså, jag är så himla trött på all skit nu. Mitt liv består av så mycket konstigt. Så mycket som inte går att förklara. Läkarbesök. Operationer. Läkemedel som förstör kroppen. Ett flängande mellan länets sjukhus eftersom de inte kan samla allt på samma ställe. Smärta. Oändlig smärta för tillfället. Nervsmärta går inte förklara. Det är som en intensiv tandvärk. Hela tiden. Dygnet runt. Nu i hela armen. Till fingertopparna. Underbart.

Men vem fan bryr sej som någons facebook vän skrev till mej någon gång. 

Hon har rätt. 

Vem fan bryr sej. 

Ja. Suck. Nu blir det läkarbesök igen, och då inte för nacken utan för annat. Jag har ju fyra stycken olika jag träffar. Tänk om man kunde träffa en för allt man har. Det vore något det!

Men jag hoppas verkligen jag får hjälp med det här, för det är jättejobbigt. Det är väldigt privat, så jag utvecklar inte vidare om orsaken. Jag kan bara säga att det är jobbigt och krävande och har hållit på i två månader. 

Nacken är ju sämre också, undrar när jag får svar på röntgen? Måste allt ta sådan tid? Blir tokig!!

Lämningen av Lillen gick så himla bra idag och det är så underbart skönt! Han verkligen vinkade åt mej och sedan gick in till sin älskade traktor. Det är som en sten föll från hjärtat när det lossnade. Det har tagit så hårt på mitt känsliga mammahjärta att han gråtit så vid lämning. 

Tre minusgrader idag på morgonen, drygt till och med! Nu är det snart vinter ni!! Härligt!