Har precis åkt och hämtat dottern på fritidsgården. Körde henne dit klockan sex  och hon ringde om att bli hämtad klockan kvart över tio!!! Jösses vad jag hann bli nervös!!   Är man lite knäpp eller? Jag är nog lite katastrofbenägen när det gäller barnen, alltså att jag tror det värsta hela tiden. 

Men jag kan ju inte låsa in henne heller ju.  

Bara att inse. Mina barn håller på att bli stora.... Kära nån.    

Nä, tomt.   

Ursäkta franskan, men jag vaknade imorse av att jag har femtio gånger ondare i nacken och armen än jag hade igår.... Precis som det var i februari när jag fick mina första diskbråck i nacken.... Fast då hade jag ont på utsidan av armen. Nu är det i armhålan och ner i lillfingret, inte ner i pekfingret... Jag blir så arg!! Det räcker nu!! Kan jag inte få vila lite från skiten!!  

Inte nog med att flera i bilklubben gör att DET blir tråkigt, nu ska den förb* nacken bli sämre också. Ibland undrar jag vad jag gjort för ont för att förtjäna detta. Men men.... 

Nu ska jag meditera idag när Lillen är på förskolan. Samla krafter till i eftermiddag när jag ska hämta honom. Han ska inte lida för att jag mår dåligt. 

Jag fick ju utöka mina tider på förskolan från och med den här veckan, jag klarade inte av att ha honom hemma en dag i veckan. Ett lågvattenmärke i mitt liv....   När kroppen inte klarar av att ta hand om ens barn. Eller jag klarar ju av det, men oj vad jag får lida länge för det sen... 

Nu ska jag kolla min mail och lite, sedan lägga mej på sofflocket och tänka på något annat....   

Ha det gott vänner, och alla andra!