Här är hunden som försvann.    Han försvann bara nästan... Hehe. Han tyckte det var väldigt skönt att bli av med pälsen, även om han fryser väldigt så här i början. Men oooooh vad söt han är när han är nyklippt!! Fast jag vet några som inte håller med såklart...   

Nu till det påhittiga barnet.... Han älskar att balta med vatten, som så många andra i hans ålder. Han kom snart på att om man stoppar in fingret i utkastaren på väggen, så rinner det vatten.... Ganska mycket kommer det.... Jättekul tycker barnet. Suck säger mamman som får ta in barnet för att byta blöta kläder...  

Härligt med barn som kan komma på sådana saker, även om det blir lite mer jobb!  

Hellst när de är så positiva och uppmuntrande! Tack alla ni, det gör gott i själen hörni!  

Idag följde jag med på öppna förskolan, fast jag egentligen mådde ganska skit. Min man är ju hemma den här veckan, så han skulle ju kunna åkt själv, men jag vill vara med Lillen så mycket som möjligt nu ju! Jag kommer ju missa flera dagar nästa vecka!!!! Jag vill inte vara utan honom så där länge, men jag måste ju göra operationen, så det är ju som det är. Han är ju mammas lille snuttegull!   

Man kan väl inte ge för mycket kärlek, eller hur?   

Pratade med mina bröder idag, iallafall två av dom. Jag har tre. Min mamma fyller 60 i april, sista närmare bestämt, och hon vill absolut inte bli firad. Hon har sagt det länge och är väldigt bestämd. Jag vill respektera hennes önskan men det är inte så lätt. Man vill ju ändå fira lite när det är 60 ändå. Men hon vill ha det så, då är det så. Jag älskar ju henne lika mycket hela året, så egentligen behöver man ju inte göra så mycket affär av en speciell dag.

Det har varit mycket konstigt runt det där med födelsedagar på sistone, inte då på min sida släkten... Men jag tycker nog att kan man inte umgås resten av året behöver man ju inte göra det bara för att man fyller heller. Det blir så himla konstigt då tycker jag. Tycker man inte om mej så gör man inte. Då krusar jag liksom inte. Ja, det är svårt det där med släkt ni....

Brorsans tjej ska operera sej på tisdag, hon har gallstenar. Hon om någon vet hur det är att ha ont ni!! Hon ser också fram emot att få operera sej, och det kan jag förstå!!!

Jag längtar till måndag, samtidigt som jag har pirr i magen. Åh vad jag vill bli av med den här värken!!

Kram på er!

Jag är så lycklig! Och så nervös! Jag som aldrig har varit nervös inför en operation förut... Det är för att de ska hålla på och gräva i min hals. Jag menar, de skär ju upp i halsen framifrån, för att komma åt ryggraden. Jag har världens noja för att inte kunna andas... Och de får ju flytta undan allt i halsen för att komma åt. Men. Det kommer gå bra. Och jag längtar så efter att slippa denna smärta i armen och nacken!!!

Ska in på fredag och skrivas in och ta blodprover och lite sånt. Ska sedan hem till söndag kväll då jag läggs in. Det ska ju duschas i sånt där otäckt hibiscrub som torkar ut hela kroppen, men allt för att bli ren. :)

Sedan blir det operationsbordet på måndag!!!!

Underbart!!

Läskigt!!

Skönt!!

Vill hoppa upp och ner men kan inte!!!   

Jo alltså, jag skulle ju göra mej av med alla fåglar sa jag ju.... Men med tjugo år ihop med djuren kan jag bara inte! Så istället för att sälja mina tre hönor fick dom sej en make. :) Han heter Charlie och är en riktigt stilig kille kan jag tala om. Jag ska ta kort så fort han fått boa in sej lite, han var ganska rädd och nervös när han kom hit. Fniss, så kan det bli....  

Annars är det ju makens lediga vecka nu, så vi umgårs så mycket vi kan! Härligt att ha honom hemma. Vi var på plantskolan idag och köpte vinbärsbuskar, svarta, röda och vita. Nu ska vi bara hitta det optimala stället att ha dom på. Lite pensèer också så jag får känna att det verkligen är vår! Jag älskar att påta i trädgården, det är en lisa för själen. Men det är nästan omöjligt nu tyvärr. Jag hoppas på operation snart så livet kan återgå till det "normala". Jag har ju ont då också menar jag, men det har jag ju haft i tio år nu, så det är jag ju van vid. ;)

Kram på er!

Fortfarande försöker jag se glädjeämnen i vardagslunken. Jag måste medge att det inte alltid är så enkelt. Att ha så här ont tar hårt på psyket, som jag sagt så många gånger. Men jag har så mycket att glädjas åt, och försöker verkligen att se det, varje dag.

Idag åkte jag till Örebro tur och retur. Sålde alla mina duvor. Ledsamt, men det verkade vara bra människor som köpte dom. De var från Iran och hade en massa fåglar. Jättetrevliga människor som verkade vara måna om sina djur. Men det var verkligen ledsamt. Jag tyckte om dom så mycket. Men klarar jag inte av att ta hand om dem på bästa sätt så är det bättre att de bor någon annan stans.

Men nu till glädjeämnen. Självklart min underbara familj. Men de där fyrbenta!! Det är verkligen som forskningen säger. Man mår bra i själen av att ha djur! Katten kommer alltid när jag sitter på trappan på kvällen och gosar så där som bara katter kan. Stryker sej och spinner som en galning. Han är tre år gammal men vill fortfarande suga på mitt finger! Lite tokig va? :) Ja, han bor ju här, jag tror man blir lite tokig av det... ;) Men oh så go han är den där kissen.

Måste sälja mina älskade duvor.   Klarar inte av dom längre. Sen blir det ju 6 veckor när jag inte får göra något alls. Och maken är ju allergisk. Men det verkar som om dom kommer till ett bra hem i Eskilstuna. Suck.

...när inte haspen är på, som jag brukar säga...   

Ligga på sjukhus är ju aldrig kul, men där har jag varit sedan i torsdags. Fått lite smärtlindring a' la knark och fastat med dropp. Det kanske blir operation. Det blir nog inte operation. Jo, fast kanske ändå. Men nej, tyvärr får du vänta lite till.

Ungefär så har det låtit. Men nu fick jag åka hem igen och vänta ett par veckor till. Det är andra som går före, som har det värre än mej. Helt förståeligt. Men tyvärr har jag inte mindre ont. Utan tvärtom. Men så är det. Bara att gilla läget. Fick lite mera tabletter att stoppa i mej. Det måste gå. Hur? Inte en aning.

Men tänk var vänner är bra att ha va!! Fick ju åka in akut i torsdags, ringde då en vän för att be om barnvakt till Lillen. Inga problem där inte!!! Love you my friend.   

för folk att ta till sej andras smärta och annat som har med sjukdom att göra. Det märks väldigt väl nu när jag ska opereras för femtonde gången. Vänner och bekanta jag pratar med säger antingen ingenting eller bara muttrar mmm. Det känns som om alla är trötta på att jag är sjuk och just opereras hela tiden. Det känns som om det är något vardagligt på något sätt. Visst kan jag förstå att det kan vara svårt att veta vad man ska säga, men det har hänt flera gånger nu att de börjar prata om sin onda tå eller sin huvudvärk istället. Jag ska villigt erkänna att jag har svårt att ta till mej det just nu när jag har så otroligt ont. Klart jag tycker synd om att de har ont och så, och jag brukar inte trivialisera andras smärta, men det jag har nu upptar liksom hela min tillvaro just nu. Och just den här operationen gör mej lite nervös, jag brukar inte vara det inför operationer. Jag är väldigt nojig och får panikångest när man ska hålla på runt mun och hals (därför har jag också tandläkarskräck)så det här får mej att känna lite panik.

Det är bättre att inget säga tror jag. Låtsas som inget. Det är jag bra på.