Ja det känns ibland som om man lägger pussel när man försöker få ihop en träff med familjen. Då menar jag bara de närmsta alltså. 

Men kära nån, det är en del att få ihop kan jag tala om.

En bror som bor med familjen i Halmstad, honom brukar vi träffa ganska sällan, det är många och långa mil det!

En bror som har villa, volvo, ett barn, vovve  och så, men bor ganska nära.

En tredje bror som har som föregående plus ett barn, och bor lika nära.

Föräldrar som bor ganska nära också.

Så långt ganska bra, eller hur?

Men nu jobbar en var tredje helg.

Den andra har jour var tredje helg,  men inte samma som den första jobbar då såklart. 

Intressen och hobbies som tar upp mycket tid och annat man brukar göra på helgerna.

Nä, det gick inte att få ihop någon födelsedags fika för Lillen där vi alla kan träffas. Den här gången heller.

Vilken tur att vi kommer träffas ändå och fira honom. Bara inte samtidigt allihop!

Nästa pussel äger rum när maken fyller i december.   

Känner ni igen er eller är det bara jag som får pussla så här?   

Ja, jag säger då det. Igen.

Pratade med dottern till grann damen i morse. Den vuxna dottern som bor hos mamma alltså. 

Försökte få henne att fatta att de ska sluta ge min katt mat så slutar han att vara där. 

Jag såg äcklet i hennes ansikte när hon bestämt sa att att det väl fan inte hjälper. Hon tycker väldigt väldigt illa om mej kan tilläggas. Riktigt illa. Vet inte vad jag gjort henne, men hon har tyckt så i tio år. Men har det gått så långt att hon och hennes mamma vill ha död på min katt för det? Verkar så himla långsökt. Men när jag sa till henne i morse att det inte känns bra att döda en frisk katt  bara för att de inte kan sluta ge honom mat där så fnös hon och sa att han ju inte kommer överens med deras tredje katt. Eh?

Jag blir så ledsen. Sitter här med tårar i ögonen. Vill inte avliva min katt bara för att någon tycker illa om mej.

Morr.