Nej, det gör jag inte!!

Har man fått sin hund för sina synders skull eller?

Ja, egentligen alla tre.

Fast mest Nico då.  

Eller egentligen Gandalph.

Fast egentligen är de ju underbara.  

På sina egna sätt. 

Men inte när de hittar på en massa bus.  

Fast egentligen får jag nog bara ångest över att de gör så mest när jag är för dålig för att ge dem tillräckligt med motion. Suck.

Tur att jag vet att de älskar matte ändå!!   

Vad skulle jag göra utan dem? 

Ja, kanske inte torka spyor på mattan, istället för golvet som är precis bredvid...

Och inte plocka bajs i trädgården.

Inte stå hukad och klippa klor bara för att hunden vägrar lägga sej ner på kommando.

Mm, mm, mm....

Men heller inte ha en varm och mjuk hundkropp att krama när jag är ledsen.

Inte en blöt hundpuss när man som mest behöver det.

Någon som lyssnar utan att se ner på en när man gråter.

Någon som ger en så många skratt varje dag!!

Nej, inte  skulle jag vilja vara utan dem inte!!!! 

Jag kommer emellanåt till ett läge där jag har så himla ont att jag inte vet vad jag ska ta mej till. Just den här gången har det mynnat i saft på "jäsning" till imorgon, jag man häller kokande vatten över och så ska det stå ett dygn.   

Sedan var brödet nästan slut, och det bär mig emot att köpa i affären, när det är så mycket bättre med hembakat. Såå, tupperware människa som man är, jag har blivit kör i silikonserien, körde jag hårt med det idag!

   Degen klar och jag gjorde lite extra mycket så jag kunde göra ....

   ...bullar också av mitt filmjölksbröd, som inte hade filmjölk utan yougurt i sej. 

   De står så fint där, och det luktade underbart! Jag hade i lite fänkålsfrön i , blev nästan lite julkänsla. 

   Resultatet för en liten stunds givande arbete, blev detta!! Fick nu extra ont, men det var det värt!!! (Jag pallar inte att ta formarna i och ur ugnen.)

Ibland är det värt extra smärta liksom. Fast just precis nu, denna sekund, har jag faktiskt så ont att det knappt känns som om det var värt det.  Asch, det känns bättre snart!!

   Räcker med att tänka lite på honom här, och hans syskon så är livet härligt ju!!!

Han som var så svårt att lämna på förskolan har nu blivit jobbig att hämta också.    Då inte för att han är ledsen för att vara där, utan för att han inte vill följa med hem!!!!   Han är la för go den där ungen va?  

Får helt enkelt ta extra piller ikväll. Så kan det vara ibland. 

Ha det gott vänner!! (Och andra som läser så klart, även fiender.  )

Ska gå en sväng med hundarna tänkte jag. Men sen började jag fundera lite. Om jag skulle gå till förskolan (jag skrev dagis först tihi) eller kanske cykla. Sätta på vagnen och hämta honom i den? Jag tror det får bli så.   

Måste gå ut till mina höns och ge dom lite mat och byta vatten och hämta ägg. Om det finns några.... Jag har fått en höna som äter ägg, och det kan bara sluta med slakt tyvärr. De slutar inte. Måste bara ta reda på vem det är. Men jag hatar verkligen att göra så! Hmpf, jag som trodde jag hade en fin liten flock nu... Tja, det löser sej, sa han som sket i vasken.   

Funderar också på om jag ska lägga ut alla mina inlägg på FB. Ibland är det ju jättesmidigt för att jag inte orkar skriva på båda. Men blir det för mycket på FB? Jag vet inte, vad tycker ni som har mej på FB, blir det rörigt? 

Sovit så där, men iallafall några timmar skrapade jag ihop.  

Lillen vaknade innan kl sex, som vanligt, men låg och drog sej till halv sju, innan han tyckte att jag skulle gå upp. Helt okej för min del.   

Ska lämna honom på förskolan klockan nio, sedan hem och vila igen. Det räcker med att göra det lilla för att jag ska bli så smärtpåverkad att jag behöver gå och lägga mej lite. Men är jag ute på något, kan jag ju hålla igång en hel dag så klart, men det har ett högt pris, så det gäller att det är himla roligt så att det är värt en massa smärta!!!  

Jaha, nu luktar det omisskännligt från min lille son, bäst att ta hand om det.  

   Hjälper mamma att ge hönsen lite käk!! Det tycker han är så himla kul!!

Nej, det blir inte bättre bara för att man ältar saker och ting. 

Så varför gör man det då? 

Har inte en aning, men jag gör det iallafall. 

Just nu ältar jag helgen. Fortfarande. Hur nyttigt är det egentligen?

Inte alls. 

Svarar jag på mina egna frågor?

Ja....

Nää nu får jag ge mej tror jag. Men just nu har jag så himla otroligt ont!! Så där ont så jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Det hugger, molar, brinner och sticker, om vartannat. Jag tog mina kvällsmediciner nyss, så jag hoppas det ska lägga sej snart. Men det är inte det bästa att göra, detta ältande, när jag har så här ont. Jag brukar ju använda tankens makt för att knuffa undan smärtan en smula. Om ni fattar vad jag menar. Men det kan jag inte nu. För helgens bravader bara maler runt och runt i mitt huvud. Det gör mej tokig.

Nej,  nu har jag skrivit färdigt i ämnet. Orkar inte mera nu. Jag har tillräckligt med mej och min smärta faktiskt. Vänner som inte kan stötta mej i det utan trackar mej istället, är inga vänner. Suck... Men jag tyckte ju om dom.... Fan. 

Funderade på om jag skulle redigera i min blogg. Ta bort en del av det som jag skrev när jag var som mest ledsen. 

Men det får nog stå kvar ändå. Jag menar ju vad jag säger, det är bara det att man kanske avslöjar för mycket när man är ledsen. För jag är faktiskt mest ledsen. Inte arg. Nej, mest ledsen. Jag tycker ju om att åka på dessa träffar ju. Det tar de ifrån mej.  Suck....

Ska snart hämta grabben på förskolan. Tur att man har sådana solstrålar i livet som gör att det är värt att gå upp på morgonen. Gå igenom den smärta det innebär att ta sig upp ur sängen. Mammas älskling.    Fast ska jag vara ärlig är han billig emellanåt.... Han är ju i värsta två års trotsen just nu.  Härligt!   

Ja natten har varit riktigt jobbig. 

Ont. Jätteont...  

Och jag skrev ett långt inlägg som bara försvann.   

Stör mej på att jag har haft så roligt på bilträffarna.

Stör mej på han kör bort mej.

Utfrysning.

Vuxna människor....

Vad säger man till sin tonåriga dotter som blir mobbad i skolan om detta? Vi vuxna är inte ett dugg bättre? Hur kul är det? Hur ska jag stötta henne nu? När hon ser mej ge upp. Jag kan ju undvika honom, hon kan ju inte undvika sina... Synd att en person har sådan makt.