På mej själv i första hand. Jag har ju insett att 12 år med kronisk smärta sätter sina spår, både mentalt och fysiskt. Men ibland blir jag så otroligt trött på att glömma saker hela tiden. Jag är väldigt beroende av min almanacka och  nåde mej om jag skriver fel i den!!!  Det gjorde jag nu till helgen när jag var bjuden på fest. Som jag missade på grund av att jag skrivit fel. 

Bättre att inte tacka ja till såna saker, så riskerar jag inte att göra någon besviken för att jag inte kommer och inte hör av mej. Vansinnigt frustrerande. 

Hjärnan har ju en stor kapacitet, men den har svårt att komma ihåg saker när den måste fokusera på smärtan hela tiden. Jag läste om det och det kändes ju bra att ha något att skylla på, men just nu känns det inte bra alls....

Suck.....

Ett under att någon läser min blogg egentligen, som den ser ut. Vissa dagar med glada gubbar och fina rader och vissa dagar bara rad efter rad med blaj!

Tur att jag inte skriver den för andras skull, utan för att bearbeta mina egen skit. Bara väldigt kul när andra läser så klart!

Kul att ha sin egen lilla fanclub.   

Kraaaaaam!!!

Ja, man kan till stor del forma dom som man vill ha dom. Med den begränsningen deras egna personlighet gör såklart. 

Jag tänker på tex att de ska kunna sova, även om det är mycket oväsen. Lillen har fått vänja sej från början vid det, eftersom vi är mycket ute bland folk och rör på oss. Det skulle aldrig funka om han var tvungen att ha det helt tyst omkring sej när han ska sova. 

Här är en bild när han sover gott i vagnen, mitt i skogen, en V8 motor som varvas för fullt precis bredvid och en massa människor som skrikande försöker överrösta bilen. Men han sover han....  

   Det är så det ska va tycker jag, även om de givetvis ska få lugn och ro på natten såklart. Men kvällen ska inte behöva vara ett evigt smygande,avstängda telefonsignaler och viskande till varandra, som jag vet en del som gör....

Har iallafall plockat en massa svamp idag, på mitt hemliga ställe.   Så där en tio kilo fick jag ihop. Det är så otroligt kul att vara i skogen och plocka svamp, helst när man hittar så mycket!!! Tyvärr får jag extremt ont, men det är det värt....

Vi är sådana där riktiga skogsmullar i min familj, vi bara älskar att vara ute i naturen. Ville bara dela med mej av senaste promenaden med min underbara vagn, som tar sej fram nästan överallt. Här hittade vi ett rävgryt med fyra ingångar och Lillen tyckte det var väldigt kul att gå omkring där mellan träden!   

Ja, jag har haft en bra dag idag. Eller en väldigt trevlig dag. Jag har ju skrivit om det förut, bilklubben vi är med i, jag och maken. Land Rover klubben. Här i Östergötland träffas vi med jämna mellanrum för att köra offroad med våra bilar och ha roligt, helt enkelt!!! 

Idag samlades vi i våran grusgrop, som vi har till vårt förfogande, för att köra lite upp, och ner....    Det är så himla trevligt folk, så avslappnat och naturligt och så skönt att umgås med dom alla! Nu är det ju mest män i medelåldern och möjligtvis några av barnen, alltså ganska få kvinnor, men det är inga problem för min del! Det är lite kul att mäta sej med karlarna i bilkörning och faktiskt kunna föra ett bra jobb....  

Ja tyvärr kunde jag ju inte köra själv idag igen då.... För ont. Himla skit.... Som vanligt. Hmpf....  

Man gör saker med tillräckligt självförtroende kan man komma långt, har jag insett. Kolla bara folk som går in i ett rum med sträckt rygg och stort självförtroende, alla som redan är i rummet vet rent instinktivt att den personen är någon med makt. Makten att få andra människor att tro på sej själva. Att tro på något solitt. Att tro på något gott. Jag träffar sådana människor ibland och kan inte låta bli att se upp till dom. Fast jag egentligen inte vill. För jag anser från djupet av mitt hjärta, att vi alla är värda lika mycket. Vi är inte mer än människor, någon av oss. Eller hur?

Det är så mycket "skulle behöva" nu. 

Städa. Tvätta. Röja bland all skit man har.

Fast faktum är att det är finare här nu än det  varit någonsin. Vi bor väldigt trångt och har nog för mycket grejor också,   så det tar ett tag innan man kommer så långt att var sak har sin plats. Men jag närmar mej målet nu.

Jag har varit så dålig de senaste tio åren att det går väldigt väldigt långsamt och det får mej att må dåligt ibland. Men jag vill ju göra det själv. Jag kan. Det tar bara ett tag....   

Just nu känner jag lite extra press på att få saker och ting gjorda, men det är ju för att Lillen är på förskolan. Måste påminna mej om att han är där för att jag faktiskt är sjuk, inte för att jag ska göra en massa saker....

Saknar honom. Det är så tyst. Och dottern som börjat sjuan nu har knappt tid att umgås alls med sin gamla mamma. Efter skolan är det läxor och kompisar som gäller. Skönt att man har ett nytt litet liv att ta hand om. Och få kärlek från. 

Satt här med en massa gamla minnen.

Det är inte odelat positivt.

Vänner som kommit och gått.

Familj, eller något som ska kallas det.... (Ingift)

Svek och skitsnack.

Men det jag tänker mest på är ändå goda underbara vänner, familj som ställer upp och sprider glädje omkring sej, förtroende och många långa härliga samtal om allt och inget!!

Tur att jag glömmer skit fort och minns allt det som är bra istället.     

Ja, Lillen ska vara sin första heldag imorgon, ensam. Utan mamma. På förskolan. Utan mamma... Kan ni fatta va?    Hur ska det gå? Nävars, det ska nog gå bra, det är bara jag som tycker det är tråkigt och spännande samtidigt.   

Jag ska ha en demo imorgon, Tupperware, eller plastparty som man brukar säga. Det är kul och så underbart för en annan att få komma ut lite bland folk och göra något jag klarar av och gillar. Fast det är jobbigt måste jag erkänna. För både kropp och själ. Men kanske jag tar en annan gång, förklaringen på det.   

Jag hoppas bara jag får sova lite inatt, natten som gick var helt sömnfri....  Jag har fått utslag med klåda nu också, så jag låg och kliade mej hela natten. Himla trist. Vet inte vad det är eller vad det beror på, men det går nog snart över. Hoppas jag, för de flesta sitter i ansiktet och jag börjar bli ganska sönderkliad där nu!!  

Men, ha det så gott nu alla, ha en fin dag imorgon!