Ja ibland får jag så mycket gjort att det nästan skrämmer mej!  

Gjorde saft, över fem liter. Gjorde eftersaft på moset från första saftningen och det gjorde jag gele' på. Jag har ju en sådan där riktigt gammal kokbok som vi ärvt efter någon mormor eller så. Den är från 1946, alltså efterkrigstiden. Det var tider när man tog tillvara på allt man kunde, det märks kan jag tala om!! Men det är ju inte helt fel, jag som försöker leva i fas med naturen. 

Det är så skönt att leva i fas med naturen. Känna att man gör något för vår jord på ett sätt. Ta bort så mycket konstgjort som möjligt. Men det är inte lätt och jag är inte framme än på länge!

Men tillbaka nu till min helg! Förra helgen var ju jättesvår och tung.  

Denna helg gjorde jag som sagt saft och gele'. Sedan gjorde jag två pajer. Det brukar bli så, för jag älskar smuldegen och gör alltid för mycket  . Det brukar bli två pajer i slutändan.  Så en stor päron banan paj och en mindre rabarber banan paj. Ja, vi gillar att ha banan i pajen, det blir så mycket godare då, eftersom den är lite söt. Det blev riktigt mums!!!  

Vi hade finbesök som kom förbi, som jag skrev om, han åt ju av den goda pajen. En del har tur.  

Var på väg att skriva mer, men eftersom en människa har yttrat sig om min blogg i negativa former, så får jag passa mej för vad jag skriver, tyvärr. Visst finns det regler jag tycker man ska följa när man bloggar, men så länge man inte lämnar ut namn kan man väl skriva om vad som helst, nästan. Just nu känns det tråkigt att någon i stort sett censurerar min blogg. Men som vanligt kommer jag snart tillbaka,  med nya krafter. är bara lite långt ner i hålet just nu, det tar ett tag klättra ut.   

Nä, dags att snart försöka sova några timmar, om jag kan.

God natt vänner, och alla andra.  

Ja det fick vi idag.   Bjöd på nybakad päron/banan paj och vaniljsås och kaffe. Vissa har tur som kommer precis lagom på oanmält besök precis när jag gjort paj!!  

  Gjorde ju det för att vi skulle ha till vår skogspromenad idag.

Men vissa omständigheter gjorde att vi inte kom iväg. Alls. Så kan det bli ibland.  

Nu sitter jag här vid datorn och funderar över hur veckan har varit. Ganska jobbig, rent mentalt sett. Mest för att kroppen inte gör som jag vill riktigt. Smärtan satte fart tio gånger värre förra helgen. Den helgen som var jobbig av andra anledningar. Inte nog med att helgen blev förstörd av andra anledningar, jag fick tio ggr ondare också!! Typiskt va?     

Men som jag skrev i förra inlägget, idag är första dagen av resten av mitt liv. Det är lätt att glömma det. Glömma att leva idag. Ta vara på stunden. 

Så det är min hemläxa till veckan som kommer.  

Idag är första dagen på resten av mitt liv.  

Punkt.

...första dagen på resten av mitt liv.