Nu sitter jag här. Mitt i natten. Har precis pratat några timmar i telefon med en två vänner, trepart. Tänk vad timmarna går fort när man kommer igång att babbla.   

Den ena vännen sa att jag skulle sluta reta mej på det jag retat mej på sedan helgen. Hon har så rätt!! Nu blir det till att meditera en stund innan jag försöker sova. Tänk bort tankar som är destruktiva. Fylla hjärnan med positiva ting.   

Idag har det varit riktigt jobbigt med min nacke. Proppade mej full med tunga mediciner för att få sova lite inatt, men jag vet inte jag. Det har ju hjälpt lite, men jag hade nog önskat lite mer.   

Imorgon är en ny dag som ska fyllas på med positiva ting. Jag ska åka och titta på en väninna som rider lektion på kvällen. Det ska bli jätte roligt. Uppleva gamla minnen bara av lukten av hästar. Oj vad tråkigt det är att inte kunna rida längre. Det är riktigt tungt. En sorg. Men så är det! Jag får njuta av att titta på!!

Nu hoppas jag att Lillen sover gott hela natten, som han brukar. 

Ha en fin onsdag.

Kram   

Det kan inte bero på vädret, för det är ju inte så illa för att vara i oktober. Lite blåsigt bara.

Det kan inte bero på barn, för de är i skolan och på förskolan.  

Det beror nog på,    ja just det. Det fick jag ju inte skriva om ja.   

Jag är nere. Helt enkelt.

Detta är det sista inlägget (tror jag) som riktar sej till denna person, för det blir så himla jobbigt att läsa för andra, i längden. Det är bara det att detta har påverkat mej, och gör fortfarande, så mycket, så det blir svår att inte blogga om det. Personen tar mycket plats och är mycket framträdande i sammanhanget. Jag har inget att sätta emot. Lilla jag är ju ingen, i sammanhanget. H*n är för "stor" om ni fattar. 

   Balans. Så. Klart.  

Idag känner jag mej precis konstig. Eller rättare sagt, dagen känns konstig. Det bådar inte gott, för det brukar alltid hända något konstigt då. När jag känner så. 

Vet inte varför, men så är det. 

Maken började jobba sent idag, han ska jobba kväll. Det är inte så ofta, men nu fick han ta en jobbarkompis pass, för de har fått barn! Allt hade gått bra och nu tar ju pappan sina två veckors ledigt. 

Ingen bra dag idag i vilket fall. Känner mej gråtfärdig och låg. Är så trött på att ha ont. Om jag kunde skulle jag hugga av skiten. Suck. Tur att sådana här dagar inte är så många. Hoppas det ger sig denna gång också.

Ska försöka tänka på något annat nu. Något annat än hur ont jag har. Ingen bra tisdag alltså. 

   Men sådär femtio, sextio bullar ligger i magar och frys idag.

Men det är det enda i stort sett, förtom mer privata saker.  Så em kväll gick väldigt fort.

Nu har jag ont, kallsvettas, har ont i huvudet, lågt blodtryck och känner mej ganska skit rent ut sagt.

Lite sömn så hoppas jag att det ska vara lite  bättre imorgon. 

Ha det gott alla vänner och andra.   

Jag har flera gånger fått frågan om vad jag gör om dagarna egentligen. Ja det kan man fråga sej.     

Tar vi idag som exempel, den har jag ju inte fyllt än, så att säga. Men så  mycket kan jag berätta att jag sätter upp vissa mål för mina dagar. Ganska lågt ställda, eftersom jag mår väldigt dåligt just nu.   

Jag har ju tänkt att baka kanelbullar idag, det är ju kanelbullens dag! Jag måste redan nu bestämma mej för att jag inte ska bli ledsen om jag inte klarar av det just idag. För det har jag en tendens att bli. Ledsen. Jag vill ju så gärna ha ett vanligt liv. Eller så vanligt jag kan få.   

Sedan skulle jag vilja gå en långpromenad med hundarna i det vackra vädret. En sväng i min skog. Med svampkorgen. Hoppas jag kan det.

Men antagligen blir det soffan, framför tvn. Med oändlig smärta. Som vanligt.   

Men jag hoppas varje dag att det ska vara en bättre dag än igår. För jag kan inte sluta hoppas. Då går jag under.

Vissa dagar är ju faktiskt väldigt bra. Som helgen med bilträffen som jag skrivit om. Den hade varit en sådan där underbar helg där smärtan kom i andra hand. Om inte någon hade förstört den såklart. Men gjort är gjort. Men det var så klart roligt den helgen också. Körningen. Helt underbart roligt!!!

   Så här såg det ut när maken skulle köra över våra egenbyggda broar med sin bil. Alla utom maken och dottern är "halshuggna" på bilden. Jag kan ju inte lägga ut bilder på folk som inte vill.

Sådant här är roligt tycker jag. Då kan smärtan komma i andra hand en stund. Bara synd att någon kan förstöra så. Ja ja. Så är det....  

Men men, nu ska jag bara sitta en stund, låta mina mediciner göra sitt, sedan bestämma mej för vad som ska hända idag. Känner på mej redan nu att dagen blir skit. Som vanligt. Suck

Ja ibland får jag så mycket gjort att det nästan skrämmer mej!  

Gjorde saft, över fem liter. Gjorde eftersaft på moset från första saftningen och det gjorde jag gele' på. Jag har ju en sådan där riktigt gammal kokbok som vi ärvt efter någon mormor eller så. Den är från 1946, alltså efterkrigstiden. Det var tider när man tog tillvara på allt man kunde, det märks kan jag tala om!! Men det är ju inte helt fel, jag som försöker leva i fas med naturen. 

Det är så skönt att leva i fas med naturen. Känna att man gör något för vår jord på ett sätt. Ta bort så mycket konstgjort som möjligt. Men det är inte lätt och jag är inte framme än på länge!

Men tillbaka nu till min helg! Förra helgen var ju jättesvår och tung.  

Denna helg gjorde jag som sagt saft och gele'. Sedan gjorde jag två pajer. Det brukar bli så, för jag älskar smuldegen och gör alltid för mycket  . Det brukar bli två pajer i slutändan.  Så en stor päron banan paj och en mindre rabarber banan paj. Ja, vi gillar att ha banan i pajen, det blir så mycket godare då, eftersom den är lite söt. Det blev riktigt mums!!!  

Vi hade finbesök som kom förbi, som jag skrev om, han åt ju av den goda pajen. En del har tur.  

Var på väg att skriva mer, men eftersom en människa har yttrat sig om min blogg i negativa former, så får jag passa mej för vad jag skriver, tyvärr. Visst finns det regler jag tycker man ska följa när man bloggar, men så länge man inte lämnar ut namn kan man väl skriva om vad som helst, nästan. Just nu känns det tråkigt att någon i stort sett censurerar min blogg. Men som vanligt kommer jag snart tillbaka,  med nya krafter. är bara lite långt ner i hålet just nu, det tar ett tag klättra ut.   

Nä, dags att snart försöka sova några timmar, om jag kan.

God natt vänner, och alla andra.  

Ja det fick vi idag.   Bjöd på nybakad päron/banan paj och vaniljsås och kaffe. Vissa har tur som kommer precis lagom på oanmält besök precis när jag gjort paj!!  

  Gjorde ju det för att vi skulle ha till vår skogspromenad idag.

Men vissa omständigheter gjorde att vi inte kom iväg. Alls. Så kan det bli ibland.  

Nu sitter jag här vid datorn och funderar över hur veckan har varit. Ganska jobbig, rent mentalt sett. Mest för att kroppen inte gör som jag vill riktigt. Smärtan satte fart tio gånger värre förra helgen. Den helgen som var jobbig av andra anledningar. Inte nog med att helgen blev förstörd av andra anledningar, jag fick tio ggr ondare också!! Typiskt va?     

Men som jag skrev i förra inlägget, idag är första dagen av resten av mitt liv. Det är lätt att glömma det. Glömma att leva idag. Ta vara på stunden. 

Så det är min hemläxa till veckan som kommer.  

Idag är första dagen på resten av mitt liv.  

Punkt.

...första dagen på resten av mitt liv.