Här en bild på Isländska klacken i matchen mellan Island-Norge. Det var mäktigt kan jag tala om, att sitta så nära den!! Det var så häftigt!!  

Jo, nu pratar jag handboll igen.   

Med ett glas vin, eller två.   

Jättesur liten kille har vi här, som är totalt övertrött, men han somnar nog snart skulle jag tro. 

Härlig avslutning på en bra vecka, även om jag har jätteont! Kroppen vill inte riktigt samma sak som jag just nu, men jag måste få göra saker som jag tycker om och blir glad av, även om det gör ont i slutändan.   

Kollar fifth gear just nu, vi gillar ju bilar både jag och gubben, och det är ju tur det.   

Ha en fin helg alla, här har det snöat lite, men det blir det nog inte mycket med.

Ja handbollen var precis så häftig att se på plats som jag hade tänkt mej!! 

Glömde såklart kameran men tog lite bilder med mobilen, kul att ha det sen tänkte jag.   

Nu är jag så där totalt helt slut igen, men så uppe i varv att jag vet att jag knappt kommer kunna somna. Så var det i tisdags efter min  miljövisning. Bara vände och vred. Men snart blir det min sköna, underbara säng och sömn!!  

Skriver mer imorgon, om jag har något intressant att berätta såklart.   

Somnade ifrån allt igår kväll i soffan. Inte smart.    Nu när man är "bortskämd" med en så underbar säng duger inte soffan för ryggen längre.   Älskar min nya säng, man fattar hur viktig sömnen är nu kan jag tala om. 

Skriver kanske senare, Lillen springer runt här och pockar på uppmärksamheten. 

Ikväll blir det iaf handboll i Cloetta center i Linköping. Det ska bli så himla kul!! Se det på plats!!

Ha en fin dag!

  Ja så känner jag mej nu. Men på ett positivt sätt. 

Mår så himla bra av att ha en hel dag med positiv feedback och trevliga människor. 

Hemma visningen gick super! Det är ju lite speciellt när ens vänner träffas. Iaf mina, för de är så himla olika, precis som jag vill ha det!! Underbara människor!!     

Sen hade jag ju min första egna visning i min gamla hemby. Väldigt häftigt måste jag säga. Men det gick såååååå himla bra!!!    Det känns så bra alltihop. Chefen är jättemysig. Jag gillar det här med att jobba hemma hos folk. 

I och för sig har jag ju nu så ont att jag tror jag ska skrika, men det är det värt!!! Tänk vad trevligt det är att få höra att man är duktig, verkar kunnig och är proffsig. På ett helt nytt jobb? Underbart! Det är värt lite extra morfin och lite extra smärta. 

Men nog är det korvstoppning i min stackars skalle nu...  Min hjärna är iinte van vid att behöva tänka och lagra en massa ny information. Men det går! Klart jag missar en del, men gästerna tyckte jag skötte mej utmärkt, det är huvudsaken. Bara nu chefen blir nöjd också...   

Beställningen skickar jag in imorgon, det skulle nog bara bli fel om jag satte mej med det nu.... Totalt stopp nu i min skalle...   

Ha det!!

Ja nu så är det klart inför imorgon, när alla kommer. För jag hoppas så klart att alla kommer.   

Blir ju några som jag inte träffat på många år, det ska bli kul!! 

Gjorde min pastagratäng så den är klar att värma, det hinner jag inte gör imorgon. Bakade en chokladkaka, som jag sa, a' la LCHF. Kanske passar någon i smaken iaf, den var god tycker jag. 

Så, som vanligt kom smärtan som ett brev på posten. Medicinerar och hoppas på det bästa.   

Jag ska ju hålla min första miljövisning imorgon också ju...

Hoppas min älskade kan snarka lite tyst inatt så jag kan sova.    (Annars kanske jag spelar in honom igen....)  

Kram alla och så hörs vi kanske imorgon, jag kanske blir för trött efter allt. 

Idag fick jag stoppa in hundarna i bilen och åka till Skänninge för dagens promenad. Det är helt enkelt totalt livsfarligt att försöka gå här.   

Isgata överallt!! Men kommer man bara till asfalt så ser det betydligt bättre ut, så jag gav mej av till metropolen...   

Jag skulle ju ändå handla till miljövisningen imorgon. Det blir pastagratäng a' la GI. Jättegod. Och så kan jag göra den idag, för imorgon finns inte en chans att hinna det!! 

Hundarna skötte sej faktiskt bra i byn. Utom Nico som är väldigt tråkig när han ser andra hundar, och då visar han hur stark han är i psyket. Han skäller och piper och bär sej åt,, och tyvärr är det svårt att få ordning på det när jag har tre hundar. Han nästan utnyttjar det. Typ. 

Men jag fick ju ett tips om klickerträning, som lite hjärngympa för dom, och det funkar jättebra på Nico. G däremot tycker nog att han kan få den där godisen utan att göra något alls.    Han är rolig han...

Nu är det lite städning kvar, det tar ju så förbaskat lång tid för mej, eftersom jag får vila hela tiden. Det gör för ont helt enkelt, då måste jag ta en paus. 

Men, det ska bli klart till imorgon!!  

   Här en bild från en av våra fjällvandringar. Mattes kärlek. Min G. Jag vill verkligen inte göra mej av med honom. På något sätt alls. Tänk om det är precis vad jag måste göra? Finns det någon i vårt avlånga land som skulle vilja ha en sådan underbar hund tro? Som kan ge honom världens bästa liv? 

Jag bara gråter. Han är min stora kärlek. 

Detta ska lösas. Det bara måste det.