Bara måste berätta. jag har fått så många kommentarer om att Lillen nästan bara har "pojkleksaker" att leka med. Många bilar alltså. Han har ju mycket annat, som pussel, lego och sån där pusselboll, men nu för tiden ska det vara så otroligt unisex att jag blir galen!!

Det är faktiskt så att han gillar bilar. Han gillar att leka med dom och titta på dom ute och "meka" som pappa gör. (Snurra på fälgen till pappas Land Rover försöker han med tex)

Så nu till saken. Var på Lidl för att handla lite som är billigt där, våtservetter i små paket till exempel, jättebra att ha med på resa. Såg då en docka med ljusblå kläder som lät när man tryckte den på magen. Den sa pappa, mamma, grät och skrattade. DEN ska jag köpa till Lillen tänkte jag då genast, för den var så billig. Väl hemma igen packade jag upp den och gick upp med den till pojken som var på övervåningen med pappa.

Lillen tog den och tryckte genast in fingret i ögat på dockan, precis som han gör på förksolan. Såg väldigt glad ut och skulle ta av den mössan. Då,,,,kom han åt magen på den och dockan började med att säga mamma och sen illtjuta.

Lillens min är obetalbar!!! Han såg fullkomligt skräckslagen ut!!!!! Han tog försiktigt mössan i ena handen, dockan i andra och gick med dockan till pappa. Lade den i hans knä med underläppen darrande och brast sedan ut i en sådan hjärtskärande gråt så mammahjärtat höll på att spricka!! Gick sedan till mej med utsträckta armar med stora tårar rinnande ner för kinderna.

Stackars stackars mammas lille kille. Tänk om han kommer att ha mardrömmar om små dockor med ljusblå kläder nu, i hela sitt liv?   

Nä, nästa impulsköp blir en bil, som vanligt.   

  Här är dom alla tre, det är inte så ofta jag lyckas fånga alla på bild så här, jag är så stolt över dom!!

Jag lyckades få träffa min stora när vi åkte förbi Borensberg på vår bilträff vi var på i helgen. Vi stannade på fika precis där han bor,(hos sin far), så han kom knallandes ner dit. Kul för dottern och Lillen att få träffa honom, det blir alldeles för sällan. Jag saknar honom väldigt mycket.

Annars hade vi en fin helg med bra väder, även om det blåste väldigt kallt. Regnet visade sej från sin bästa sida och höll sej undan, det får ju gärna regna men inte när man är på sådant här.   

Nu har jag ännu ondare (trodde i min enfald att det inte var möjligt) efter för mycket sitta i en skumpig bil på skumpiga vägar. Borde stannat hemma rent fysiskt, men själen mådde bra av det här!!

Skriver mer imorgon, eller idag blir det visst ser jag nu. Ska väl försöka sova en liten stund nu.

Kram

I andras bloggar har man ju blivit några gånger, oftast i negativa ordalag.

Men när man får en massa cred från andra så väger det upp det negativa gott och väl!!   Tack! Det värmer så!

Imrogon åker vi med min Land Rover en sväng vid Göta Kanal, som jag skrev igår. Åh vad jag hoppas att det håller för mej så jag kan följa med hela dagen!! Idag domnade läpparna och tungan en bra stund. Kan inte tänka mej att det betyder något bra i det här läget!!   Men så är det! Bara att gilla läget som jag brukar säga.   

Ha en fin helg alla!   

Det var i solen idag hörni!! Det gav mej väldiga sommarkänslor måste jag säga. Tänk, nu är det snart maj, sommaren är snart här!! Var det inte alldeles nyss vi gnällde så förfärligt på de djupa snödrivorna?   Jag har faktiskt hittat en, på parkeringen vid öppna förskolan, men den minskar väldigt fort!!!

I helgen ska vi på bilträff igen, med våra Land Rovers. Vi har fått tillstånd att köra vid kanalen, (Göta Kanal alltså) och det är inte så lätt!! Det är så vackert där och det ska bli så kul!! Felet är väl bara att jag får ännu ondare av att åka bil, men jag får väl bita ihop och ta mycket mediciner så ska det nog gå. Om jag opereras snart kommer jag missa en massa iallafall. 6-8 veckor sa han, i stillhet. Hmmmm.  

Blir så trött på detta. Känner mej vansinnigt tjatig, men denna smärta.... Åh, jag tror jag blir sjuk i huvudet. Känns fel att längta efter att få lägga sej på operationsbordet för femtonde gången, men det gör jag!!!!  

Jag tog mej iallafall till öppna förskolan med Lillen idag, han tycker ju det är så himla kul och jag tycker det himla kul att se hur han trivs!! Helt otroligt vad fort det går i utvecklingen nu, jag hänger inte med alls! Han interagerar så med de andra barnen nu och börjar förstå riktigt mycket av vad man säger till honom. Det är fascinerande att följa tycker jag. Riktigt gå in för att kolla in hur han gör i olika situationer. Han älskar ju att vara ute, han är en sådan där som aldrig vill gå in. Jag har märkt att han redan vill att jag säger till i god tid innan vi ska gå in, så han får en stund på sej att smälta det tråkiga faktumet.   Ja, han är för rolig!   LOVE

  Lillen har alltså ett blått plastben som han brukar leka med, som nog Nico tycker att Lillen ska kasta.

Nico hoppade så där i över en halvtimma runt studsmattan för att få det lilla barnet att kasta den!!  Han är för rolig, den där hunden! Han ger mej många goda skratt varje dag ska ni veta! Fast han är nog lite   

När man bor som man gör! Tittade ut nu i skymningen genom köksfönstret som vetter mot vår baksida. Vad kommer där så vackert glidande över gärdet om inte en älgko!! Tjejerna var på studsmattan och tjöt och hoppade, och jag såg att älgen lyssnade efter dom, men efter en stunds travande (vad fina de är när de travar, så graciösa för att vara så stora) lugnade hon ner sej och gick långsamt mot skogen. Så jag fick titta länge på henne. Vilken ynnest att ha den möjligheten. Vad glad jag blev!

hade en väninna h är idag med sin lilla tjej som är några månader äldre än Lillen och vad kul det är att se när de börjar så mått att kommunicera med varandra. I början är det ju mest lek bredvid de andra barnen, men nu gick han fram till henne och hälsade i hand!!   Det är ju en sådan där kul grej som jag lärt honom, inte bara för att det är artigt, utan för att det ger mej ett gott skratt varje gång han gör det, han är ju bara så himla söt!! Han går fram med sin lilla hand och säger nedadananagode och nickar med huvudet!! Priceless!

Om man försöker att se det positiva i saker och ting. Efter så många år med smärta och operationer och skit har jag fått höra många gånger hur jag orkar.

Jag har jobbat hårt, men har de senaste åren lyckats att verkligen försöka se något positivt i all skit.

Jag är glad över att det här händer mej och inte mina barn.

Jag är glad över att min man har ett jobb han trivs med.

Jag är glad över att ha några få, men väldigt bra vänner.

Jag är glad över att vi har ett eget hus på landet.

Jag är glad över att jag fick en sladdis, en otroligt givande överraskning mitt i allt.

Jag är glad över att min stora son har hittat rätt i livet, äntligen.

Jag är glad över att jag kan vara ute och gå, en liten sväng, men ändå.

Om jag försöker fokusera på det här istället för allt det andra så känns det så otroligt mycket lättare.

Jag har sållat bland vänner och bekanta som sprider negativa känslor och tankar omkring sej hela tiden. Just nu orkar jag inte med det. Jag vill ha folk omkring mej som sprider glädje och positiva tankar.

Just idag är jag väldigt glad över att ha varit ute i trädgården med barnen, en sådan härlig dag med över tio grader!!

  Lamporna som ligger som ett pärlband är Nicos fel!!! Han och hans jädra boll!!!