Hellst när de är så positiva och uppmuntrande! Tack alla ni, det gör gott i själen hörni!  

Idag följde jag med på öppna förskolan, fast jag egentligen mådde ganska skit. Min man är ju hemma den här veckan, så han skulle ju kunna åkt själv, men jag vill vara med Lillen så mycket som möjligt nu ju! Jag kommer ju missa flera dagar nästa vecka!!!! Jag vill inte vara utan honom så där länge, men jag måste ju göra operationen, så det är ju som det är. Han är ju mammas lille snuttegull!   

Man kan väl inte ge för mycket kärlek, eller hur?   

Pratade med mina bröder idag, iallafall två av dom. Jag har tre. Min mamma fyller 60 i april, sista närmare bestämt, och hon vill absolut inte bli firad. Hon har sagt det länge och är väldigt bestämd. Jag vill respektera hennes önskan men det är inte så lätt. Man vill ju ändå fira lite när det är 60 ändå. Men hon vill ha det så, då är det så. Jag älskar ju henne lika mycket hela året, så egentligen behöver man ju inte göra så mycket affär av en speciell dag.

Det har varit mycket konstigt runt det där med födelsedagar på sistone, inte då på min sida släkten... Men jag tycker nog att kan man inte umgås resten av året behöver man ju inte göra det bara för att man fyller heller. Det blir så himla konstigt då tycker jag. Tycker man inte om mej så gör man inte. Då krusar jag liksom inte. Ja, det är svårt det där med släkt ni....

Brorsans tjej ska operera sej på tisdag, hon har gallstenar. Hon om någon vet hur det är att ha ont ni!! Hon ser också fram emot att få operera sej, och det kan jag förstå!!!

Jag längtar till måndag, samtidigt som jag har pirr i magen. Åh vad jag vill bli av med den här värken!!

Kram på er!