för folk att ta till sej andras smärta och annat som har med sjukdom att göra. Det märks väldigt väl nu när jag ska opereras för femtonde gången. Vänner och bekanta jag pratar med säger antingen ingenting eller bara muttrar mmm. Det känns som om alla är trötta på att jag är sjuk och just opereras hela tiden. Det känns som om det är något vardagligt på något sätt. Visst kan jag förstå att det kan vara svårt att veta vad man ska säga, men det har hänt flera gånger nu att de börjar prata om sin onda tå eller sin huvudvärk istället. Jag ska villigt erkänna att jag har svårt att ta till mej det just nu när jag har så otroligt ont. Klart jag tycker synd om att de har ont och så, och jag brukar inte trivialisera andras smärta, men det jag har nu upptar liksom hela min tillvaro just nu. Och just den här operationen gör mej lite nervös, jag brukar inte vara det inför operationer. Jag är väldigt nojig och får panikångest när man ska hålla på runt mun och hals (därför har jag också tandläkarskräck)så det här får mej att känna lite panik.

Det är bättre att inget säga tror jag. Låtsas som inget. Det är jag bra på.