Direktlänk till inlägg 7 november 2010
Avgiftning är alltid jobbig och vissa jobbigare än andra.
Just nu håller jag på med avgiftning från mina väldigt starka smärtstillande.
Det är som att sluta med heroin.
Skitjobbigt.
Och all smärta som faktiskt inte känns under påverkan av medicinerna kommer nu med en kraft som nästan slår omkull mej.
Hjärtat slår i över hundra hela tiden.
Svårt att sova då kan jag berätta.
Jag som sover dåligt i vanliga fall.
Känns som om jag jagas av någon som ska döda mej hela tiden.
Dödsångest.
Men.
Det kommer bli bättre.
Snart.
Hoppas jag.
Men vem fan bryr sej, som någon snäll människa sa?
Dagarna alltså. Dom bara försvinner, undrar var dom tar vägen? Idag (igår nu, krasst sett) var jag övertygad om att det var tisdag, länge... Tur att Lillen skulle vara på förskolan onsdag, istället för fredag, för annars hade jag åkt oc...
Jösses, jag har inte haft tid med annat än den andra bloggen. Jag blir liksom uttömd på saker att skriva om där, sen har jag ju inte så många läsare här! Fast dom jag har, håller jag kär, så jag måste ju skriva lite någon gång, tycker jag kanske....
Nu har jag skrivit av mej allt sjukdomsrelaterat i den andra bloggen. Nu till denna. Jag har väldigt få besökande här. Undrar om några av mina gamla vänner läser den nya bloggen. Det är ju egentligen där jag skriver om min vardag, som den ser ut. J...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|