Ja, på riktigt då. 

Dom stora slogs idag, igen. 

Måste analysera detta mer, för jag fattar det inte riktigt. Och jag är inte precis tappad bakom en vagn när det gäller hundar. Har både utbildning och erfarenhet. 

Men hur dom ena stunden kan sova ihop på samma filt och sedan gå ut och slåss på liv och död, det kan jag inte förstå. 

Nu hamnade jag emellan lite olyckligt idag, av olika anledningar, så den ena bet mej av misstag. 

Blev till slut tvungen att ringa grannen och får hjälp. För mina hundar får inte slåss. Punkt. 

Men det var väl en passande avslutning på en riktigt jävlig skitdag. 

Suck.

Ska se om jag kan åka förbi distriktan imorgon och kolla bettet, eftersom det gick hål. Stelkramp är inget att leka med. 

Skriver mer sen om jag orkar, väntar till Lillen sover, han är en handfull den ni!!   

Varit iväg idag. Tufft, riktigt tufft. 

Nu har jag ont kan jag tala om. Denna dag går till historen. 

Det ska vara ibland. 

Jag har jättesvårt att säga ifrån, när det gäller mej själv.

Nu är ju det är MIN blogg. 

Som jag skriver i, om vad som helst, som gäller mej. 

Jag skriver ju om vad som rör sej i huvudet, och som jag förklarat förut, hur jag kämpar med min sjukdom. 

Att då få kommentarer från folk som slutligen blir sura är inte så kul. Bara för att jag skyddar vissa inlägg. 

Jag skriver ju om ungefär samma saker i det öppna som i de låsta, fast det blir lite mer personligt i de låsta. För folk som jag känner. Som jag KÄNNER-

Orka.  

Då får jag ju välja och antingen sluta blogga helt eller låsa hela bloggen.

Inget av det känns aktuellt. 

Men jag kan inte låta bli att tycka det känns fel att en som heter snorpa sitter och retar sej på mej och min blogg. Är det risken man tar när man bloggar? Har jag gjort henne något? Har jag varit otrevlig? Dum? 

Lite knäpp är jag ju, men så är det ju bara.   

Trodde bara i min enfald att jag inte störde någon annan med min blogg. 

Inte folk  som jag inte känner iallafall. 

Jag var medveten om att jag kanske skulle må dåligt över min blogg så småningom, eftersom jag är så himla känslig, men jag gör ingen reklam för min blogg faktiskt. Visst kan andra komma in här och läsa, men det är mest vänner och bekanta som läser. Som vill mej väl. 

Bloggen fungerar som en ventil och ett stöd. 

Klarar inte riktigt av det här med att folk blir arga på mej. 

Ja ja, lite tankar som flög runt i skallen nu bara.