Ja, då var steg ett gjort då.

Arbetsterapeuten klar.

Svara på frågor som jag egentligen inte tycker de har med att göra. 

Men, jag svarar snällt och precis som det är.

Jag verkligen hatar att behöva sitta i en och en halv timma och enbart fokusera på allt jag inte kan, det jag inte är bra på, det jag har svårt för och det som är stört omöjligt.

Jag jobbar varje dag med att tänka positivt.

Inte vara min sjukdom.

Det är en stort bakslag att göra så här.

Nästa vecka ännu ett möte där det ska fokuseras på det negativa. 

Lika bra att börja samla ihop sej nu då.