Har precis pratat med en människa med släpig röst som presenterar sej som min nya handläggare.

Vilken i ordningen, det vet jag inte.Nummer tio kanske?

Jag är nu alltså så pass frisk att jag ska kunna gå till arbets förmedlingen. För dom vill nog ha mej där. Det finns nog massor av jobb som jag kan göra. 

"För man ser inte till arbeten som är vanligt förekommande på arbetsmarknaden lägre, utan ALLA jobb. Plusjobb, lönebidrag, Samhall och skyddat arbete. För är det inte så att du skulle kunna sitta på Samhall och montera ett par timmar om dagen ändå? Eller kanske bara en timma? Det anpassas efter dej vet du." 

Jag tror jag svimmar. Dom gjorde en jätteutredning själva på mej för två år sedan där som själva dömde ut mej som arbetsför. Men den har dom inte brytt sej om. 

"Glöm inte att hänvisa till den nu" Så dom skiter i den om jag inte säger åt dom att läsa den. Suck.

Alla intyg från mina läkare då? "Glöm inte att hänvisa till dom nu" 

Nehej, nej det ska jag inte. 

Något mer?

"Är du med i A-kassan?" Nej varför skulle jag ta mej råd till det när jag inte är arbetsför? "Ja men då kan du inte få några pengar vet du"

Nej men då lever jag på luft då. Jag är ju så tjock så jag kan ju se till att familjen får mat före mej, eftersom jag inte har något meningsfullt att göra om dagarna. 

Så. Inte äta. Inte ha ont. Inte gnälla. Inte finnas till. 

Jag kryper in under min sten igen.

Och här sitter jag, som vanligt.  

Funderar över mycket för tillfället.

Undrar över vad framtiden bär med sej.

Jag vill ju påverka det jag kan påverka.

Men när det gäller FK så blir man väldigt liten och körs över på ett sätt som bara en mastodont kan. 

Jag är ju inte ensam på något sätt och det skrämmer mej.

Jag är ju åtminstone relativt ung och har (än så länge  ) hjärnan i behåll. Jag kan ju försvara mej någorlunda och kan ganska mycket så att man har en rimlig chans.

En liten chans att ta sej ut det här med ära och heder i behåll.

Så synd att man ska behöva lägga  ner så mycket energi på det här bara. 

Har ångest över hur bloggen kommer att bli framöver.

Den kommer ju spegla min situation och den kommer nog inte vara så kul framöver. (Har den varit det förut tro?)

Nu gäller det verkligen att se det positiva i saker och ting!!

Inte låsa fast sej vid det negativa.

För jag har ju så mycket att glädjas åt!!

Har inte bestämt mej för hur mycket jag ska skriva om saken här, eftersom det finns folk som läser, som inte har mitt bästa för ögonen kanske. Får se hur mycket jag bjuder på och hur mycket jag orkar höra från annat håll senare. Ja, ni kanske vet hur sånt är.  Eller inte. Jag gör det iaf.

Ska väl försöka sova en skvätt så jag orkar med två tonårstjejer imorgon.     

(Två av alla saker jag är glad över)