Intressant.

Hur någon kan bli så otroligt arg att personen bara totalt skäller.

Som om jag vore mindre värd än andra.

Det kanske jag är? 

Men vilken upplevelse det var.

Som när jag blev mobbad i skolan.

Samma känsla.

Tack för det.

Lämnade Lillen på dagis/förskola imorse, han har ju inte varit där sedan i tisdags, när jag fick hämta honom vid lunch. 

Jag har sådan ångest över att jag inte klarar av en tvååring hemma i flera dagar. Rent fysiskt då. Kroppen har tagit rejält med stryk de här dagarna.

Nu kanske en del undrar varför inte maken är hemma och VABar. Vi har helt enkelt inte råd. Finns inte en chans. Krasst. Men så är det.

Men efter vår duster (min och sonens) denna vecka kom han ändå med armarna ut och blev så glad när jag hämtade.  Det kändes så skönt!! Självkänslan är inte på topp just nu, som sagt.

Nu ligger han och sover middag, jag hämtar alltid halv ett på fredagar. Mammas gull. Sedan kommer ju storasyster hem och kan hjälpa till. Sedan saknar jag storebror. Mycket. Men det är som det är.