Ja, det känns verkligen konstigt att äntligen fått en diagnos. Jag har ju trott att jag har EDS hela tiden, men jag är ju faktiskt inte läkare, så jag har ju aldrig varit helt säker.

Jag har ju läst mej till en hel del på nätet, men jag fick reda på en massa matnyttigt idag hos läkaren. Jag var där i två timmar, så vi hann med en hel del.

Nu har det tagits prover, bland annat på lever och njurar, eftersom jag har tagit väääääldigt mycket starka mediciner allt för länge. Och faktiskt i onödan, eftersom det inte finns några mediciner som hjälper mot den här smärtan.....

Det är en smärta som jag får leva med. Jag måste lära mej att hushålla med mina resurser, för jag har kört för hårt i mitt liv, och nu ser kroppen ut därefter. 

Det blir några fler operationer, antagligen, och antagligen med jämna mellanrum för att hålla ihop lederna.

Jag ska också genomgå en undersökning på hjärtat, eftersom det är jättevanligt att sjukdomen sätter sej på hjärtat, eller snarare aortan. Jag har en stor risk för aortaaneurysm. Då dör man, helt enkelt. Så jag hoppas jag inte har drabbats av det än, och det är bra att det blir kollat.

Nu blir det till att verkligen sätta sej  ner och fundera på hur jag ska lägga upp mitt liv och hur jag ska göra med mina dagar, jag måste lugna ner mej helt enkelt. 

Sen är det en massa mera, men det orkar jag inte med just nu. Det är mycket för mej att ta in. 

Imorgon måste jag iaf åka till AF för att försöka ordna så jag får mina pengar från FK, för det fick jag ju inga.... 

Just nu känns det som om det är lite uppförsbacke i livet måste jag erkänna. 

Men imorgon är en ny dag, som man säger.