Såg på Efterlyst ikväll och blir, som vanligt så himla arg!!!

På oss!!

Vi människor!!

Hur vi bär oss åt mot varandra!! Den ena värre än den andra!!

Den fjortonåriga svarta pojken som sitter på tunnelbanan i lugn och ro och blir fullständigt misshandlad av en skinnskalle..... Bara för att han är just...svart..... Det blev ju filmat och man ser hur den vuxna mannen först ger pojken en hoppspark för att sedan direkt en rak höger. Det sitter då tre vuxna män och tittar på. Dom TITTAR PÅ!!!!!!! Arrgghh, jag blir så arg!!!!!! Den svarta killen går då därifrån efter uppmaning från en som tittade på, men blir då förföljd och mer misshandlad. Och vet ni, det behövdes bara en som sa ifrån för att f'*nskapet skulle sluta slå, så det hade ju kunnat förhindras tidigare.... 

Är det så här? I Sverige idag? 

Skiter vi i andra så till den milda grad att vi kan se på när vuxna män misshandlar pojkar? 

Fast det är nog så tror jag. I samhället i stort. Det har jag sett på nära håll. Barn som far illa som ingen bryr sej om. Inte heller samhället. Djur som far illa, som ingen bryr sej om. 

Polisen gör inget. Socialen gör inget. Länsstyrelsen gör inget. Så varför ska vi göra något? 

Det kanske ska vara så här?  

Sköt dej själv och skit i andra är kanske ett bra motto? I alla lägen?

Om grannen slår sin fru sönder och samman varje helg så är det deras problem. Eller?

Om kompisen misshandlar sitt barn flera gånger i månaden är det väl inte värt att lägga sej i. Eller?

Om gubben på hundklubben slår och sparkar sin hund är det väl inget att bry sej om. Eller?

Om pappan utanför ICA lyfter sin dotter i håret för att hon vägrar gå, är det upp till honom. Eller?

Det här med att sköt sej själv och skita i andra är en bra regel ibland, då i rätt syfte. För man ska ju inte lägga sej i andras liv i onödan och spionera och hålla på. Men ibland kommer det situationer där man måste lägga sej i, tycker jag. Eller är det kanske meningen att människor ska få göra allt ifred? Även sådant som är olagligt och omoraliskt?

Eller är det då det slutar med att en liten tvåårig pojke mister sitt liv när styvpappa mister kontrollen över sin ilska och håller ner barnet och slår barnet i magen. Lägger barnet i sängen där den ligger och dör. Tänk om det togs på allvar när pojken kom in med en vridfraktur på överarmen veckan innan. Som styvpappa hade åsamkat pojken. Som läkaren misstänkte direkt. 

Den som inget har att dölja kan nog tåla att hamna under lupp tror jag.

Men vi kanske inte ska bry oss. För det är ju jobbigt.

Eller?

Tungt inlägg idag och jag ber om ursäkt för det. 

Men ibland måste jag lufta mina tankar om detta. Jag tänker på det ofta och hoppas innerligt att jag vågar agera som jag gjort förut när jag ser sådana saker hända. Jag har gjort så gott jag kunnat utan att riskera mitt liv. 

Jag kanske gjorde fel, men om jag ska kunna leva med mej själv måste jag reagera. På det sätt som jag klarar av. 

Pappan utanför ICA tex,  sa jag till och sen ställde jag mej och glodde på honom med mobilen vid örat. Det räckte för att den livrädda flickan skulle få sitt hår tillbaka. Den gången iallafall. Jag gjorde vad jag kunde. Hoppas jag. 

 

Gunnar

16 september 2010 00:51

Bra! Jag håller med, man måste om läget är rätt säga ifrån, misshandel är fängelseskala på och detta kan betyda att om man är 100% säker och bevittnat det på bar gärning berättigar dig att göra ett envarsgripande. Men visst fan är det svårt om man är ensam och civil, men jag skulle nog inte tveka .... men jag har ju det som jobb ....

Fy fan för alla pukon

Kavril

16 september 2010 07:58

Jo, visst har du det som jobb, men civilkurage är ju något som alla skulle behöva lite av. Du har ju mycket av den varan, tänk om alla hade det!!! :) Puckon blir vi väl aldrig av med.....

 

Bibbi

16 september 2010 07:57

Hej vännen. Har inte hälsat på dig på månader för jag har inte varit på bloggen under den här tiden.

Har massor att läsa igen men får ta det i omgångar.

Ditt "tunga" inlägg var kanonbra och tänkvärt. Ser att du kämpar på med dina smärtor och att du gör det bra :-)

Styrkekramar från din like Bibbi

http://tryggimigsjalv.blogg.se

Kavril

16 september 2010 08:00

Oh vad härligt att höra ifrån dej igen!! Jag började undra vart du hade tagit vägen, men jag vet ju att det där med blogg kommer i omgångar, iaf för mej. Ja nu har du en del att läsa igen då, hoppas du orkar!! ;)
Sååå kul att du är tillbaka! Kramar från mej!

 

Liselott

16 september 2010 09:06

Hallå!! Våldet ökar och kommer allt närmare och blir råare för varje år, det gäller både misshandlande människor och djurplågare =( själv orkar jag inte se dessa program då man känner sig så maktlös!! Skulle det ske framför mina ögon tror jag mig ha kraften att gripa in!!!!!!! Inte undra på att man är orolig när ens ungdommar är ute för att roa sig och de tycker man är såååå töntig som vill veta vart de är och när de kommer hem. Men så har det nog alltid varit. Ha det gott, Kram Liselott

Kavril

16 september 2010 23:31

Ja du helst skulle man ju följa efter dom med en påk i högsta hugg, men det kan man ju inte.... ;) Ens barn är ju det finaste man har. Och det är som du säger, våldet eskalerar för varje år som går, man kan ju undra var det ska sluta... Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagarna alltså.   Dom bara försvinner, undrar var dom tar vägen?     Idag (igår nu, krasst sett) var jag övertygad om att det var tisdag, länge... Tur att Lillen skulle vara på förskolan onsdag, istället för fredag, för annars hade jag åkt oc...

Jösses, jag har inte haft tid med annat än den andra bloggen. Jag blir liksom uttömd på saker att skriva om där, sen har jag ju inte så många läsare här!   Fast dom jag har, håller jag kär, så jag måste ju skriva lite någon gång, tycker jag kanske....

Nu har jag skrivit av mej allt sjukdomsrelaterat i den andra bloggen. Nu till denna. Jag har väldigt få besökande här. Undrar om några av mina gamla vänner läser den nya bloggen. Det är ju egentligen där jag skriver om min vardag, som den ser ut. J...

Ja, det var det mycket av när vi var på VM i plöjning!! Lillen var i paradiset!!    Han var i paradiset den dagen, och det kändes väldigt bra att vi tog oss den tiden att åka dit!!   Idag har vi (gubben  ) röjt lite i ett förråd. Tänk vad  myck...

Men det är faktiskt bara tre månader sen det såg ut så här!!!    Kommer ni ihåg?  Och nu gnäller en del på att det blåser kallt när det är 17 grader varmt ute....   Nävars, men jag gnällde lite själv idag att det var kallt.. Det blåste och var ...