Man gör saker med tillräckligt självförtroende kan man komma långt, har jag insett. Kolla bara folk som går in i ett rum med sträckt rygg och stort självförtroende, alla som redan är i rummet vet rent instinktivt att den personen är någon med makt. Makten att få andra människor att tro på sej själva. Att tro på något solitt. Att tro på något gott. Jag träffar sådana människor ibland och kan inte låta bli att se upp till dom. Fast jag egentligen inte vill. För jag anser från djupet av mitt hjärta, att vi alla är värda lika mycket. Vi är inte mer än människor, någon av oss. Eller hur?