Det är så mycket "skulle behöva" nu. 

Städa. Tvätta. Röja bland all skit man har.

Fast faktum är att det är finare här nu än det  varit någonsin. Vi bor väldigt trångt och har nog för mycket grejor också,   så det tar ett tag innan man kommer så långt att var sak har sin plats. Men jag närmar mej målet nu.

Jag har varit så dålig de senaste tio åren att det går väldigt väldigt långsamt och det får mej att må dåligt ibland. Men jag vill ju göra det själv. Jag kan. Det tar bara ett tag....   

Just nu känner jag lite extra press på att få saker och ting gjorda, men det är ju för att Lillen är på förskolan. Måste påminna mej om att han är där för att jag faktiskt är sjuk, inte för att jag ska göra en massa saker....

Saknar honom. Det är så tyst. Och dottern som börjat sjuan nu har knappt tid att umgås alls med sin gamla mamma. Efter skolan är det läxor och kompisar som gäller. Skönt att man har ett nytt litet liv att ta hand om. Och få kärlek från.