Besöket på sjukhuset med barnet gick över förväntan, han behövde inte sövas, bara lugnande. Men fy vad konstigt det är med ett litet barn på 19 månader som beter sej som om han är full!! Jättetufft för mej som mamma iallafall...  Nu är det bara att vänta på svaret på röntgen då, men jag har förtröstan om att det ska vara bra, hela min själ säger att det är bra! 

Lite nostalgi då... Dessa byxor hade syrran när hon var liten minsann. Det skär sej med det röda mot det orangea på tröjan, men det kan man ju gå med hemma tycker jag nog? Mammas lilla pojke som har sovit på sjukhuset idag, så söt så söt...  

Så nu till min PMS... Jag blir konstigt nog lika förvånad varje gång, när jag helt plötsligt blir otroligt hungrig och ständigt sugen på choklad och fikabröd.... Men varför blir jag så förvånad jämnt? Jag vet ju att jag snart får mens då ju.... Suck. Tja. Bara att gå ner till köket och försöka hitta något mer ätbart nu då?   

Nu till min hjärtesorg. Den finns alltid där på något sätt. Den gör sej alltid påmind. Vissa dagar mer än andra. Är jag minsta lilla nere så kommer den upp till ytan. Men jag är duktig på att ta den och trycka ner den under ytan igen. Det tar bara lite längre tid ibland. Just nu är den där och gör sej påmind hela tiden. Jag blir så arg på den. 

Det bästa att göra nu är att ge en massa kärlek till människor omkring mej. Människor som förtjänar det. Igår var jag inne på Maddos blogg och som "tur" är har hon det lite tufft nu, så jag fick tillfälle att ösa ur mitt kärlekskar!! Det finns väl inget bättre än att sprida en massa kärlek. Jag mår då bra utav det iallafall.

Kram på er!