När min kropp inte vill samma sak som jag.... Nu vill jag rehabiliteras och bli bättre, inte bli sämre och inget kunna göra igen.... Jag fattar inte vad jag gjort för ont i mitt liv för att få detta lidande på halsen. 

Men sen, får jag bara fundera lite så minns jag att "det som inte dödar mej gör mej starkare". Så är det bara. 

Har iallafall lyckats ta mej tillsammans med min familj på cykel till närmsta stad från campingen sett.. Det gick bra, men fy s*tan vad ont jag har nu. Och vad arg jag blir. 

Men, har en bild jag vill dela med mej av. Det är min älskade vagn som jag är så nöjd med. Jag tog bilden igår när vi var ute och gick, i fullt dagsljus. Här finns som små rum i skogarna, det blir som på kvällen när man går igenom. Det syns på reflexerna! Häftigt. 

Lillen sitter där och myser, han gillar sin vagn lika mycket som jag.

Ska försöka ta mej till datorn lite tidigare imorgon, så kanske jag orkar skriva mer!

Kram alla.