För att bli bättre? Jag vill bli bättre på så mycket men särskilt på att kunna lyssna. Sen vill jag få bort stämpeln jag har av att vara en väldigt tuff tjej som kan klara av det mesta utan att vara ledsen. För jag är faktiskt ledsen. Ganska ofta. Men jag visar det aldrig.

För någon. Alls.

Det känns inte bra helt enkelt. Att gråta för min egen skull.

Däremot har jag väldigt lätt att gråta över andra och annat. Speciellt över djur och barn som lider. Det klarar jag inte.

Men visst är det konstigt att kunna gråta över att några sniglar dödas på ett sätt som jag tycker är plågsamt, men jag kan inte gråta när min egen själ gör så ont att det känns om om den ska hoppa ut bröstet på mej?

Undrar ibland om jag är ett riktigt missfoster, inuti....

 Det känns så.

Men imorgon ska ni se att jag har hämtat mej och då är det inga problem att vara lite missfoster. Inuti.

Imorgon är det nog helt okej att vara ett missfoster.

Imorgon är det nog jag.

Typ.