Ja, jag fick ställa in mötet på AF idag, jag mår så skit och har så ont!!

Men det är inget fel på viljan.... Jag kan inte sitta på baken heller, för då blir det bara ännu värre. 

Så jag spände på mej skidorna och tänkte ta en kort sväng iallafall. Och det gjorde jag. Men självklart bågnade jag redan efter halva svängen och höll på att inte ta mej hem!!!   Tur att man då har två stora hundar som kunde dra mej hem!!    

Men nu har jag rört på mej så det räcker för idag tror jag, annars tar jag mej väl inte ur sängen imorgon!!   

Tror det är en kombination av det kalla vädret, lite för mycket att göra och lite för höga krav på mej själv.... För nu är det illa.    

En ny dag imorgon!! Härligt!!  

Det här ju m in älskade vagn till Lillen. Jag beställde i december ett tillval som gör att jag spänner på mej en sele och har skaklar till vagnen, så jag drar den. Vandringsset, kallas det .http://www.nordiccab.se/Image/454

Nu har jag fått vänta. Och vänta. Och vänta. Och skrivit lite småsura mail. Bett om ursäkt för mina småsura mail. (Finns bara en återförsäljare i Sverige) 

Men jag har tålmodigt väntat. 

Till nu!!! Och jag fick kompensation!! Fick hundsetet också!!! Gratis!!! Gillar gillar!!! 

N älskar att dra saker och G gör det om jag ber honom. Perfekt!! 

http://www.nordiccab.se/Menu/Produkter/Tillaggsutrustning/Hundset-tillagg

Jag blir så glad när det funkar att vara lite snäll. Men bara lite.   

Ja, jag njöt i fulla drag av det vackra ute i naturen en dag som denna. Frosten låg kvar lite i träden och dagsmejan gjorde iskonst lite här och där. Jag njöt i fulla drag när jag tog dagens, alldeles för korta, promenad. 

Eftermiddagen tillbringade jag med nyfunnen bekantskap. Väldigt fina människor som sprider positiv energi omkring sej. Bara att suga i sej och ta vara på det.   

Jag försöker att hålla mej med folk omkring mej som sprider just det, positiv energi. Energisugare är det värsta jag vet!! Människor som är bittra, stressade, otacksamma och så vidare och så vidare, undviker jag så mycket jag kan. Inget att utsätta sej för. 

Jag hittade inte katten iallafall. Jag hoppas han kommer tillbaka till sitt nya hem, han kommer få det helt underbart där, det är bara det att han ska fatta det också!!  

Imorgon är det till att åka till AF igen, för veckans träff... Undrar om man kan få bränslepengar för att man måste åka? Med det lilla jag får är det knappt man har råd att åka dit. Och så mår jag så himla skitdåligt. 

Smärtan är riktigt jobbig just nu. Det beror nog lite på vädret, kylan gör ju sitt till. Men det har varit lite mycket nu ett tag. Sådant som ger mej mycket i själen, men tar hårt på kroppen. Jag har inte riktigt hittat balnsen än, men det kommer, hoppas jag. 

Det jag gör är ju så himla roligt. Svårt att välja bort det då ju...   

Nu värker typ allt, från knoppen till fötterna. Ändå har jag tagit medicin... Blir lite trött på skiten. Faktiskt. 

Och ut med hundarna är det på schemat just nu.

Mår riktigt dåligt, har sovit knappa tre timmar inatt på grund av smärta, kunde inte sova så länge på fm på grund av smärta. Blir lite frustrerad...

Sen blir det att hälsa på katten jag gav bort förra veckan. Han sprang bort nästan direkt, så nu får jag åka dit och ropa, och hoppas att han kommer fram. 

Eldar som attan nu, det var bara 16 grader i köket... Brrr.   Skönt för kroppen om det är varmt när jag kommer hem. 

Ha en fin alla hjärtans dag!!    

Ja idag har jag varit ute på vift med min kollega/chef. (Hon gillar inte att jag kallar henne chef, men det är hon ju...  ) 

Två visningar i min hemmahåla. Det var jättetrevligt att få spendera hela dagen med henne och se hur hon jobbar. Hon har ju varit med ett tag, så jag lärde mej en hel del knep. 

Så nu har jag skitont givetvis, ta mina smärtstillande, låta dom verka och sen försöka sova tänkte jag.

Men nu hör jag en massa gnagande på vår krypvind här uppe.... Skit....

Mössen har kommit in igen!!! 

Jag är jägare, javisst, men jag gillar faktiskt inte att döda djur bara för att.... Men de här små söta djuren förstpr så himla mycket ju!!! Bara att sätta ut fälla, för där har vi allt julpynt, givetvis... 

Sen sprider de ju en del bakterier omkring sej tyvärr.. Ja ja, bara att hämta en fälla då....

Ha en sömnig natt alla!!

Idag fick jag besök av en härlig väninna som jag inte träffar tillräkligt ofta!! Vi tog en promenad i det underbara vädret med hundar och barn på kälke. (Satte henne att dra kälken, smart va?  )

Sen en kopp the för henne och en kaffe för mej, med lite gott tilltugg. Det var så skönt att prata bort en stund! Tack vännen!!  

Tog ett trist beslut idag. Skriver inte mer om det här, men det är tungt. Ibland får man offra en del för att det ska bli lugnt för andra. Så är det bara. 

Just nu äter Lillen chips över hela vardagsrummet, lördagsmyset börjar infinna sej.  

 Jag har fått ta en väldig massa smärtstillande, jag har riktigt ont.   Sömnen påverkas ordentligt och nu börjar det bli jobbigt. Eller ja, det är ju jobbigt jämnt, men just nu lite värre.  

Igår hade jag också besök av en kär vän, hon blev kvar här till maken kom hem. Hon vågade inte åka förrän han hade spårat vägen här med sin bil!!   Fullt förståeligt som vägen såg ut igår!!!

Nu blir det lite FB och lite Evony, sen lite tv. Huvudet bankar värre än vanligt, eftersom nacken är så dålig, men jag har bestämt mej för att njuta av kvällen ändå!!

Ha en fin kväll!!

Och kroppen värker och sängen ropar!!!  

Mer bloggande imorgon!!

Tack för alla goa kommentarer jag får hela tiden!!!

Ni är för härliga!!!  

Kan inte fatta att han redan är åtta år!! Denna underbara hund, som har varit en sådan utmaning!!  Han var riktigt tuff som tonåring och riktigt svår som medelålders.   

   Bilden tagen av min härliga väninna Maggan!! Tack min vän!!!

Nu äntligen börjar han lugna ner sej och börjar nästan bli gammal, hemska tanke. Jag hoppas allt går bra och att han lever till han blir femton eller så. Han har inte varit sjuk en enda dag av sitt liv, förutom rävskabb som han fick när skabbrävarna gick i vår trädgård. 

Ja, han är fortfarande en utmaning, men helt underbar med Lillen och har ett stort tålamod!! Det trodde jag inte när han han var så där ett, två år.   

Ja, det är ju bara att acceptera att hundarna inte lever lika länge som en annan, så man får ta vara på varje dag. 

Jag tänker mycket på det. Att ta vara på dagarna. Man vet ju inte hur många man har. 

Tänkvärt kanske?