Tänk om jag gjorde denna operation förgäves?  Jag har verkligen ont i nacken. Och ner i armen. Visst, inte lika mycket som innan, men ändå, väldigt ont.

Är det verkligen så att nerven var så himla svullen och irriterad så att det tar tid, kanske inte blir bättre än så här?  Ibland blir jag bara deppig på allt, varför kan jag inte bara få ha lite tur någon gång? Jag har ju fått en skada på nerven som går till stämbanden också. Det var typ 6% risk att det skulle ske, så visst skulle jag har den "turen" att få den skadan också.... Ibland blir det bestående också, ibland går det över.

Och ibland är det jätte jätte svårt att se saker och ting positivt faktiskt. Just nu är det bara skönt att skriva av sej lite galla.

Blir bättre till imorgon. Ge mej en liten stund bara, så jag får minnas ordentligt hur mycket jag har att vara tacksam för.

Kram alla.

//A

Jaa, vad trevligt det är med goda vänner tycker jag.

Var på fika hos några sådana igår, och det var så himla trevligt! Givande timmar, det gillar jag. Ni vet hur det är när man faktiskt har samtalsämnen som bara flyter på hela tiden och tiden bara flyger iväg! Såna vänner gillar jag väldigt mycket.

Annars var vi ute och gissa vad? Jo, Lillen hittade vatten igen!! Han älskar verkligen vatten och plaskar med stor lycka varje gång han hittar lite. Denna gång hittade han mycket, mycket vatten! En hel hink full!! Lyckan helt fullständig. Men blöt blev han. Haha, vad gör man inte för en sån söting! Det är bara att tvätta och se glad ut och låta barnet plaska vidare!